Ullkurs med Kerstin Paradis 2021

Kerstin Paradis, med ett exemplar av sin senaste bok Livets Tråd - Paracas textil och Kultur.
Bild: Hallands Kulturgarnsförening

Under hösten höll Kerstin Paradis Gustafsson ullkurs vid två tillfällen, i september i Varberg och i oktober på Lilla Böslid utanför Halmstad. Vi fick ta del av Kerstins stora kunskaper kring ull och dess användning och vi fick känna både på ull och föremål tillverkade av ull, alltifrån rep till vägghängen.

Först berättade Kerstin litegrann om de olika fibrer som vi omger oss med till vardags. Till exempel att lin suger upp mer vatten per ytenhet än bomull. Därför finns frottén, så att man ökar den effektiva ytan på en bomullshandduk. Det krävs också mycket vatten för att tvätta bort det naturliga vaxlager som finns på bomullen och som hindrar den från att suga upp vatten. Så använd dina gamla linnehanddukar! De har kostat mindre i resurser att tillverka, och de suger upp vatten bättre än bomullshanddukar. (Ullen, i synnerhet tovad eller valkad, stöter ifrån sig vatten, men tar upp fukt.)

Andra fibrer, som är vanliga, är växtfibrer från t.ex. bambu och trä. För att det ska bli tråd av dem, krävs det mycket vatten och kemikalier, så Kerstin anser att dessa material egentligen inte kan sägas vara rena naturfibrer.

Men tillbaka till ullen och dess goda egenskaper. Ullen isolerar. Den tar vara på den egna kroppens förmåga att alstra värme. Ull kan ta upp 40 – 60 % av sin vikt i fukt, men tar inte upp vatten. Fukten binds in i själva fibern, medan vattnet rinner av. Även om ullen känns blöt, så isolerar den och kyler inte. Ull brinner inte. Den förkolnar vid hög temperatur, ca 140 - 150 grader. Tovad ull till grytlappar och underlägg är perfekt!

För att få ett riktigt tätt och varmt material behöver man bearbeta ullen. Det sker genom valkning, där föremålet hanteras i vatten och t.ex. såpa. Överordentligt vävande behövs inte om man ska valka innan användning.

Kerstin visade oss olika typer av lantrasull, där vi kunde se skillnad på den mjuka bottenullen och den styvare täckhåren. Olika fårraser har olika mycket av de olika varianterna. Ett garn som innehåller täckull blir mer slitstarkt än ett garn som bara innehåller bottenull. Den naturligt mjukaste ullen kommer från merinofår. Naturligtvis finns det andra djur, som ger ull med olika egenskaper, t.ex. alpacka, jak och getter, men under kursen fokuserade vi till större delen på ull från olika sorters får.

Kerstin hade också med sig ett stort antal föremål från sina resor till alla världens hörn. Variationen var stor, allt ifrån slitna tyger och vackra vägghängen till olika vardagsföremål. Det var mycket intressant att känna skillnaden både beroende på varifrån ullen kom och hur den hade bearbetats. Allra mest minns jag det tjocka repet från Kirgizistan, som var spinntvinnat av ull från jak. Den enskilda fibern går att dra av, men många tillsammans blir otroligt starkt!

Timmarna gick fort, men vi hade gärna stannat länge till. Tack, Kerstin!

Här kan du läsa mer om Kerstin Paradis Gustafsson: www.kerstinparadis.se

Text: Kerstin Lindh / Hallands Kulturgarnsförening